Hoppas att ni alla har haft en fin valborg/beltane-helg!
Här har det firats intimt och i liten skala. Lite skog, lite eld, lite samtal i soffan. Det är en så vacker tid just nu och jag påverkas mycket av våren och allt det skira. Jag blir mer känslosam och drömmer mer och påverkas djupt av mina drömmar. Eller är det drömmarna som påverkas av det som sker i mig?
Varje morgon sitter jag för mig själv i tystnad, för att liksom jorda mig, hålla ihop mig själv och dagen. Hålla tråden. Jag visualiserar att jag får rötter som växer ur mina fötter och ner i jorden. Ibland visualiserar jag också som ett skal, typ ett valnötsskal, runt hela kroppen som för att kapsla in mig, skydda själva mjuka kärnan. Allt blir så mjukt och sårbart såhär i början av den varma årstiden när man liksom ömsar skinn.
Det känns som en omvälvande tid just nu. Mycket som händer. Inuti såväl som utanför. As above, so below. As within, so without. Jag försöker känna in och bara vara i denna flodvåg av förändring. Hitta min plats i detta, vid första anblicken, kaotiska. Inte tänka så mycket.
Just i dag kändes det som att allt stannade av, kylan kom åter till min lilla stad, stillheten och tystnaden som en mjuk filt över mitt hus. Som att allt bara stannade mitt i en rörelse. Och naturen håller andan.
Lämna ett svar