Jag ser på dina ögon
när du tycker att jag ska vara tyst
när jag har sagt nog
Häng inte ut mer sårigheter!
Gör oss inte till skam
Men skammen är värst undangömd
Har du inte märkt det?
Uthängd i ljuset
spricker den för mig
Allt som utsätts för ljuset blir till ljus
Och jag är trött på att vara tyst
Jag vill prata
öppna upp
hänga ut
allt det där man förväntas dölja
Jag tänker
aldrig mer
vara
tyst
Så himla fin.. Så skir och sann.. ❤
Tack snälla Karin! ❤️