Egentligen händer inte så mycket alls. Allt är mycket stilla. Jag doppar mig på morgonen och ligger sedan och torkar i solen. Kör hem under tystnad. Är hemma redan vid 11. Äter lunch och ser lite på TV. Skriver lite på messenger med P. Stryker skjortor till M. Ligger sedan i soffan och bara tittar i taket. Tänker. Är. Tills det är dags att börja med middagen.
En knut formas bakom bröstbenet. Vet att jag måste skärpa mig. Som att jag inte kan vara mig själv när jag inte är själv.
Vi äter i trädgården. F kommer också förbi och äter med oss. De dricker vin. Jag dricker vatten. Jag har inget emot vin. Men det är något med vardagssörplandet som jag har så svårt för. Vin lägger locket på. Men jag vill ha locket av. Bröstet öppet. Smärtan skarp.
Fixar lite i köket. Skissar lite på en teckning. Skriver lite. Matar fåglarna.
På kvällarna tänker jag alltid på dig. Undrar vad du gör. Vem du är med. Till synes förlorar jag mig i en deckare. Men egentligen tänker jag på dig.
Iakttar svalorna.
På ytan händer inte mycket alls. Inte mycket alls. På ytan.
Åter en underbar text av dig. Som lämnar så mycket åt mig. Att reflektera över. Om dig men även om mig själv. Sånt jag känner igen och sånt jag inte känner igen. Men ändå. EN UNDERBAR TEXT som går till mitt hjärta!
Stort tack snälla du! Det betyder mycket <3