Utveckling

Foto: Elisabeth Labbaci

På senare tid har det hänt saker runt mig som har fått mig att börja tänka på utveckling och vad det innebär. Någon som står mig nära blev erbjuden ett riktigt bra jobb, ett pinnhål upp i karriären med högre lön och bättre semestervillkor. Men hon tackade nej. Trots att hennes närmaste rådde henne att ta jobbet, med motiveringen att man måste vidare, man måste utvecklas. Men hon trivdes där hon var.

En annan mig närstående har känt sig pressad i sin relation. Ska ni inte förlova er? Gifta er? Barn? Inte heller hon vill. Eller hennes partner. De trivs med vad de har.

Den där pressen till att utvecklas på alla plan finns runtom oss hela tiden. Men jag funderar på vad det egentligen handlar om. För utvecklas gör vi ju alla hela tiden. Utveckling är oundviklig. Man kan utvecklas i sin yrkesroll även om man avstår karriär. Och relationer utvecklas och fördjupas eller förändras helt oavsett ringar eller löften om evig kärlek.

Och varför ska man hela tiden flytta till större? Eller bygga ut? Eller avancera?

Det ser ut som att mycket av den så kallade utveckling som människor ägnar sig åt snarare kommer som ett krav utifrån än som en längtan inifrån. Är statusjobb, äktenskap och stort boende verkligen alla människors dröm? Nej, såklart inte. Så viktigt då att känna efter. Så att man lever sitt eget liv och inte ett som ska se bra ut utifrån, ett som förväntas av en. Om man har riktigt dålig kontakt med sitt inre kan man blanda ihop omgivningens dröm med sin egen.

Medan många runtom mig verkar gilla att växa, expandera, på livsresan så märker jag att jag ofta föredrar motsatsen. Jag tycker om att krympa tillvaron, låta den bli mindre. Jag tycker om knegandet. Jag gillar enkla relationer utan löften om evig kärlek eller papper där relationen ska definieras officiellt. Jag har få nära relationer. Jag gillar att bo litet, enkelt. Jag vill ha få saker. Jag tycker om enkel mat.

Men jag är inte alls emot utveckling, jag är inte alls statisk. Min utveckling börjar dock i hjärtat, som ett skott som börjar gro där. Som det krypande barnet som helt plötsligt ställer sig och går – så vill jag utvecklas. En naturlig inre längtan. Och för mig är yttre markeringar eller materiella strävanden inte viktiga. Hur det verkar inför andra saknar betydelse. Min utveckling handlar om detaljer i mitt sätt i relationer, i mitt tänkande, i värderingar, i förhållningssätt och känsloliv, i min yrkesroll, i vad jag kan uppleva och om min närvaro i varje givet ögonblick. Och det handlar ytterst om en andlig utveckling, om en själens utveckling.

Det materiella och det statusfyllda blir mindre viktigt när man har någonting riktigt, när man bottnar inuti. Mycket materiell strävan och längtan efter status handlar om en inre tomhet som behöver fyllas ut…med något. Sann rikedom och sann utveckling är osynlig för utomstående. Och framgång kan inte mätas i annat mått än i det egna välmåendet.