Vad är du värd?

En vinter cyklade jag fram och tillbaks genom Uppsala en hel iskall årstid helt utan vantar. Händerna fnasiga och illröda. Mina näras gnat och tjat om att jag skulle skaffa mig ett par vantar. Smärtan i att frysa.

Ändock. Inga vantar.

I efterhand har jag kopplat det där till upplevt lågt självvärde. Att förvägra sig den enkla gesten av självomvårdnad. Att få vara varm om händerna.

Kanske tyckte jag att ett par vantar var för dyrt. Eller så orkade jag inte gå förbi en affär. Anledningarna kan vid första anblick verka nog så banala. Men i själva verket finns det djup innebörd i varje liten handling/brist på handling hos människor.

Kärlek visar sig i handlingarna.

Även självkänsla visar sig i handlingarna.

Det är lätt att tala. Att uttala ord. Men det är i handlingarna allt blir tydligt.

Bara den som på djupet anser att man är värd att vara varm och mätt klär på sig och äter ordentligt.

Vad är du värd? Dricker du automatkaffe eller är du värd en riktig kopp kaffe? Är du värd riktig, lagad, ekologisk mat? Är du värd vila och motion? Är du värd 8 timmars sömn? Lämnar du relationer där du inte behandlas väl? Unnar du dig värme, vila och självomvårdnad när du är förkyld?

Rökning och självkänsla går inte ihop. Vem med självrespekt och självkänsla kan samtidigt dagligen förgifta sig? Även om det i grunden finns ett beroende är det omöjligt att hålla det vid liv utan en rejäl skopa självförakt.

Försök få syn på dig själv i vardagliga situationer. Hur behandlar du dig själv? Tar du kroppens och själens signaler och känslor på allvar? Är du bra på att dra gränser?

Man kan också börja i andra änden. Börja med att ta hand om sig. Det är svårt att tycka illa om någon som man behandlar riktigt väl.